Det var inte det värsta som kan hända. Det går att göra nåt åt det. Men faaan!! Varför??? Varför just där??? Varför just det??? Samla energi.... måste samla energi. Behöver energi.....

Måtte det vara nåt man kan göra nåt åt. Måtte det inte vara farligt...... jag orkar inte mycket mer. Känns som om kroppen inte har mer energi att ta av. Det tar ju aldrig slut. Alltid kommer det nåt mer jag behöver pejla och klara av.
Hur gör man? Hur får man mer energi för att klara av, orka alla motgångar?

Hat. Ilska. Tårar. Svek.

Nu får det fan vara bra. Du är inte värd nåt av det. Du har inte varit värd min tid.

Nu säger jag god natt. Imorrn blir det upp till Stockholm med min älskade vän. Hon ska hämta en häst och vill ha sällskap i bilen. :) *roadtrip* wieee

Varför är jag inte det då? Något (någon) saknas......

Sitter hemma hos min älskade väninna och två av hennes barn. Värsta sötingarna!

här är mina älskade barn! De finaste på jorden!   Snart dags att hämta pojkarna på skolan, sen åker de till sina farföräldrar över helgen. :) Skönt för dom....och lite för mig. Ge dotra min lite ensamtid. Hon är inte direkt bortskämd med det...

Mitt senaste projekt hemma.   

kursiv textfet textGrattis mamma lilla på din dag! Älskar dig! ???

Försöker få min hjärna och mitt hjärta att samarbeta.... det går inte så bra som jag vill. Ärligt talat så går det inte alls.

Emmie läste en sak för mig; "I think part of the reason why we hold on to something so tight is because we fear something so great won't happen twice." Är det därför jag inte kan gå vidare??


Det blir ingen tjejmilen i Stockholm för oss. Mamma är vrålförkyld och ska inte springa. :(